blogg 9 februari

Goda grannar gör bra saker tillsammans. Norrköping och Linköping är två trevliga städer. För mig som relativt ny i det ljuva Östergötland är dessa två platser ungefär lika stora, ungefär lika trevliga och ligger några mil mellan varandra. Den ena staden stoltserar med universitet och hockeylag och den andra skryter gärna med Kolmården och allsvensk herrfotboll. En sann östgöte ser nog lite annorlunda på saken. En sann östgöte pratar gärna om för eller emot, bättre eller sämre eller vilken stad som egentligen är störst. För mig som stockholmare, som studerat i Oslo och Göteborg, som bott i Karlskrona i 20 år, gift mig med en dalkulla, har en mor från Finland och släkt i Norge på min pappas sida och barn födda i Karlskrona så är Norrköping och Linköping två trevliga städer, bland andra städer. Dessutom finns på båda platser två orkestrar, den ena är en symfoniorkester på cirka åttio man och den andra är en länsmusikavdelning på cirka tjugo personer. Nyligen gjorde vi nåt bra ihop – en konsert, som fick heta ”Tillsammans”. Allt med inspiration från karlskonasonen Per-Otto Johansson, en energisk, inspirerande och vältalig dirigent som likt många andra stjärnor tillbringar mycket tid på flygplatser och i taxibilar, när han inte står på dirigentpulten. Östgöta Blåsarsymfoniker uruppförde ett av årets två uruppföranden, ”Circus” av Anna-Lena Laurin. Det blev väl mottaget, liksom Aron Coplands ”El salón México” samt John Adams muskelverk ”Harmonielehre” från 1985. Goda grannar kan sannerligen göra bra saker tillsammans. Ett stort tack till alla. Somliga i publiken var helt euforiska, några pratade om konserten som om den vore värd en medalj i OS, andra fokuserade på att det lät bra och att musiken tilltalade. Hur som helst, vi som planerat och jobbat bakom kulisserna var nöjda. Vår uppgift är alltid, och ska alltid vara att skapa goda förutsättningar för musikerna och för musiken. Om maskineriet fungerar blir resultatet upp till åhöraren att bedöma.

Just nu har jag kommit hem från Eskilstuna och den nu sjösatta kulturella årliga mötesplatsen Folk och Kultur. Ett viktigt konvent där lampan sätts på landets kultur, det vill säga på allt och alla som vill sortera sig under den rubriken. Många var där, nästan alla. Från statsminister på länk till livs levande ministrar, politiker, kulturkunniga till musiker, dansare och länsmusikchefer. Folk och Kultur handlar om att under några dagar erbjuda en rad intressanta seminarier kring alla sorters kulturfrågor. Så klart ges det även god tid till att mötas och ta en kaffe och samtala till ljuva toner om kultursamverkansmodellen eller annat matnyttigt. Folk och Kultur har nog kommit för att stanna. Premiäråret blev bättre än förväntat, tycker jag.

I det ljuva Östergötland händer mycket hela tiden. Våra ensembler sprider det glada musikaliska budskapet i regionens kommuner och om någon vecka så laddar vi upp inför konserten ”Broman spelar Beethoven”, där Malin Broman, med fint uppdrag i Sveriges Radios Symfoniorkester, både spelar och leder Östgöta Blåsarsymfoniker. I morgon lördag är det dags för kammarmusikserien Konstpaus med Crusellkvintetten i ett Crusellkalas, där Stig Jacobsson ledsagar oss kring Bernhard Crusells tid i Linköping. Östgöta Brasskvintett fortsätter med succén ”Heta låtar kring rök och sirener” och Östgötabandet varvar ner efter en intensiv vecka i studion och inspelning av och med musik signerat Georg Riedel.

Mitt i detta skrivs det dokument, mail och vi planerar inför provspelningar till sommaren eftersom två av våra medarbetare så småningom skall gå i pension efter femtio (!) respektive fyrtio (!) år på jobbet. Det ni! På vissa arbetsplatser går det att vara trogen och engagerad länge, jättelänge. Imponerande. Det säger en hel del om oss och om individen.

Sempre fidelis.

/Peter Stolpestad, länsmusikchef