Med trumpeten som livslång följeslagare

Trumpet av en slump 

Det började i grundskolan i Jönköping. Istället för blockflöjtsundervisning som många andra barn hade, fick Jan-Åkes klass gehörs- och teorilektioner. Därefter blev det dags att välja instrument till kulturskolan – och valet föll på trumpet. 

– Det var nog min pappa som föreslog trumpet. Det var ingen i familjen som spelade, men radion stod på jämt och där hördes Arne Lamberth och Ernie Englund nästan varje dag. Så det blev trumpet lite av en slump, säger Jan-Åke. 

Från brassband till musikhögskolan 

Redan efter två år i musikskolan blev Jan-Åke tillfrågad om att börja i ett brassband kopplat till en frikyrka i stan – med enbart vuxna musiker. 

– Jag var elva år och det var svårt att hänga med i början. Men det var också där intresset verkligen tog fart. 

Tanken på en professionell musikkarriär kom först senare. Lärare och studierektor vid musikskolan uppmuntrade honom att studera vidare, och efter ett par år på folkhögskola började han på musiklärarprogrammet på Ingesunds musikhögskola. 

– Det fanns ingen musikerlinje på den tiden, men vi spelade otroligt mycket så det var som en musikerutbildning ändå. 

Första jobbet – och en avgörande flytt 

Under studietiden fick Jan-Åke ett vikariat på Regionmusiken i Boden (nuvarande Norrbottensmusiken), och han pendlade mellan jobbet i Norrbotten och musikhögskolan i Värmland ett tag. Efter examen fortsatte han att jobba i Boden under några år, tills en annons dök upp om ett vikariat vid Regionmusiken i Linköping. 

– Det passade min inriktning bättre. Här hade de till exempel programbok, som de andra stora orkestrarna. Det gjorde intryck. 

Vikariatet blev en fast tjänst och sedan 1986 har Jan-Åke varit en del av Östgötamusiken, som tidigare hette Regionmusiken i Linköping. 

– Vi var fler då, minns Jan-Åke. Men variationen i arbetet har alltid funnits där. 

Turnéer till bland annat Irland, Litauen, Österrike och Norge har satt spår. Liksom möten med barn och äldre, i skolor och på äldreboenden. 

– Det är så tydligt att musiken gör skillnad. Det märks i mötet med publiken. 

Lämnar sin tjänst – men inte sin trumpet 

Jan-Åke går nu i pension från sin tjänst på Östgötamusiken, men trumpeten tänker han inte lägga undan. 

– Jag vill fortsätta spela, men kanske mer för min egen skull. Till exempel har jag blivit intresserad av barockmusik och har en barocktrumpet som jag vill utforska vidare. 

Förutom sin roll på Östgötamusiken spelar Jan-Åke också i Linköpings Symfoniorkester och gör även återkommande uppdrag i kyrkor vid stora högtider, något som han tänker fortsätta med. 

Och framtiden utanför musiken? 

– Det finns alltid att göra. Jag vill ta upp yogan igen och har ett lantställe som behöver lite kärlek. Men jag hoppar gärna in som vikarie på Östgötamusiken om det skulle behövas! 

Text: Sara Lovisa Lagman